Dagens Nyheter – 29 augusti 1867, sida 1

Munken framträdde i detsamma; och Engelbrekt gick vänligt helsande emot honom. — Välkommen till oss; fromme fader Ragwald — sade han — det gläder mig se; att icke I delen den gängse tron om omöjligheten af det värf, som jag och mina medbjelpare här tagit o3:s före; — Frid vare med dig Engelbrekt och eder alla — svarade munken och såg så trofast och varmt på Engelbrekt — omöjligt är intet som män vilja; och visserligen skall detta verket gå för sig, om så den högste Guden låter fred och ro råda i vårt land. En sådan graf, som I här viljen gräfvs, är ingalunda något nytt::. sådane hade de gamla många; och på min vallfart till det heliga landet; då jag jemte många andra måste gå i land i det gamla Egypten; såg jag sjelf lemningar efter sådana arbeten: Låt den litet vetande prata, han som mera vet skall följa detta företag med kärlek; och när arbetet är färdigt, skall den förre med blygd slå sina ögon neder. — Sådan är ock min tro, fader Ragwald, och så tänka vi alla ::: men nu skolen I följa mig och se, huru vi följt eder utstakning för grafven, och sedan skolen I; som ären hemma i de gamles vetenskap, mäta och afväga och rätta och bättra det hela. I månden här vara öfverste byggmästaren, fader Ragwald :.: tagen nu edra instrumenter:.. rätt så Ulf, bär du fader Ragwalds låda.:: nu månde vi begifva oss i väg! Allesammans följdes åt utefter den med stakar utmärkta linien för den tillämnade grafven eller kanalen; och den lärde munken uppbjöd allsin förmåga för att tillse; det kanalen hade fått