Dagens Nyheter – 29 augusti 1867, sida 1

tunga spadar; medan ännu andra voro sysselsatte att bortföra den uppgräfda jorden: Något på sidan om de ifrige arbetarne stod Engelbrekt; öfverskådande med glad tillfredsställelse den kraft och det lif, hvarmed arbetet fortgick; Han böll en spade i handen; och ett per gamla gråskäggiga anleten stodo framför honom. På något afstånd kom en gråbroder vandrande fram i riktning mot honom; och straxt efter munken gick den långe Ulf med mycken varsamhet bärande på axeln en låda. Herrman steg af Brand och lemnande tygeln åt den framskyndande Erik gick äfven han fram till Engelbrekt: — Ben I vänner — hördes Engelbrekt yttra just som Herrman nalkades — så vilja vi hafva det; och arbetet är ieke farligare än att vi kunna föra det ut; om så är Guds vilja: Det skall blifva till ett godt minne om oss att vi varit betänkte på slikt. Tron mig, det skulle bafva varit en god sak under hättebrödrastriderna; om skeppen kunnat gå fram här och sedan öfver Mälaren besökt trenne landskaps hamnar; Låt sådane tider komma, låt Stockholm inneslutas från sjösidan, — med detta tillopp för tillförseln kan gerna fiendeskeppen ligga derutanför i saltsjön, hur länge de gitta::: Men ett starkt fäste månde vi hafva vid inloppet här från saltsjön och i goda svenska händer : ;. God morgon; Herrman! 8er du, vi hafva hunnit ett stycke arbete; medan du arit inne i Stockholm ;.; har du pater Ragwald med dig ...? — Patern älskade att draga sjöledes hit; och om jag icke såg orätt, kom han der borta ifrån staden med gamle Ulf;