Dagens Nyheter – 29 augusti 1867, sida 1

gelbrekt intet att betyda!.:: Hvad vilja drots och marsk förmå Engelbrekt förutan; såvida icke konungen nämner honom sjelf till ettdera ; . .? — Hvar han så blir nämnd eller icke; så glöm aldrig det; fader Elof; att Engelbrekt är den siste som utan uppenbart nödtvång sätter sig vpp mot laglig myndighet: Sverges rikes lagbok är hans dyrbaraste klenod; och lagens ord de högsta kungsord för honom. Åter hördes Kerstin sjunga i skogen, och omedelbart derpå ropade hon på Elof. — Men om ock slottets portar icke öppnas för Engelbrekt — tillade Herrman — så månde vi dock finna på råd. Icke får Belgsting länge försmäkta i riddar Bengts torn. — Hon och jag, vi skola nog görat! — sade gubben betydelsefullt nickande; i det också han aflägsnade sig inåt skogen. I raskare fart fortsatte Herrman derpå sin ridt, och just som solen rann upp åt öster, red han förbi Telje slott: Detta låg ett stycke utom staden vid farleden till Telje stad. Herrman kunde icke se det; utan att åter de dystra bilderna reste sig upp i hans själ; bilderne af Magnus Bengtsson och hans mörke fader, och han tyckte att alla förboppningar dogo dervid liksom blommorna dött bort; der slottet kastat sin mörka skugga: Men han lemnade slottet och slog in på en stig söderut; Här dröjde det icke länge; förr än en tafla af det rörligaste lif utbredde sig : för hans öga: Många hundrade man voro redan ; inbegripna i fullt arbete. Somlige höggo upp den frusna jorden; andra gräfde upp den med