Dagens Nyheter – 28 augusti 1867, sida 2

alfven gått fram i natt, han hade kedjan om halsen; och Belgstings koger. glänste i månskenet ;::. hu, räfven var med..z: de förde Kerstins fader mellan sig:.: Men tyst; Herrman; tyst::s De veta icke; att Kerstin följt dem i spåren allt från Jungfruhamn: — Arma flicka — afbröt henne Herrman — sätt dig upp här på Brand; så skall jag föra dig till goda vänner; ; — Hahaha::: du vill straffa mig för det jag släppte räfven lös::: hu; jag arma brottets mö:.: min fader har jag bedragit; min faders vän har jag ock bedragit::;: men derför skall jag vandra blodiga stigar ;:: Snart dock; snart skall allt vara fullbordadt! — Ar det Mårten du nu talar om; Kerstin; ty det har blifvit mig sagdt; att du hjelpte honom fly från Westerås slott: i — Mårten ja, det är räfven .;.x: han skall bjelpa mig till ulfven; och nu har jag dem begge :.: de skola icke undkomma! — Och hvar är ulfven? 4 — Ulfven och räfven rida i skogen; och icke når dem jägarens spjut ;::: men Kerstin skall nå dem: .: — fDermed tog hon ett språng tillbaka och försvann i skogen. Och ulfven tog fram det guldhornet röd, skönaste löfven de bära mig väl. Härur skall du dricka både vin och mjöd! ty hon bär en löndelig ånger. Sången klang så hemsk ur den djupa skogen. Herrman ryste till; han satt på Brand och såg efter den försvunna: Tonerna blefvo allt svagåte, ju ter hön aflägsnade sig. (Forts.)