Dagens Nyheter – 28 augusti 1867, sida 2

liga blicken af Engelbrekt ställde sig vid stolts jungfruns sida: Det var en kall morgon; och en frisk vind blåste ifrån sjön; skingrande den täta dimma, som lagt sig öfver dalar och kärr; Detta inverkade fördelaktigt på hans sinnesstämning. De dystra tankarne veko ooh mod och hopp blommade åter. Lifvets kalla dimmor kunna ock skingras af samma hand som låter dem sänka sig, och ingen vrå af verlden är så undangömd; att icke någon solstråle hittar dit in: Han hade kommit upp på en höjd; och det var i daler nedanför som töckenbilderna vöro stadda på flykt: Dock var dalsänkningen ännu icke rensad; utan tog sig ut som ett molnhaf hvars vågor blifvit satta i häftig rörelse: På andra sidan reste sig också en höjd och äfven der syntes vägen trampas i den tidiga morgons stunden af någon; som dock Herrmån icke kunde rätt urskilja; om det var en karl eller en qvinna. Han fästade sig icke heller synnerligt dervid; utan fortsatte sin ridt ned i dalen: Uppkommen på andra sidan; såg han skepnaden på närmare håll: Det var en qvinna; och hon hade nu satt sig ned på en sten helt nära vägen: När Herrman kom henne: närmare; sprang hon upp och stirrade på honom med en vild och hemsk blick. Det var Kerstin; Belgstings dotter; — Kerstin — tilltalade henne Herrman med vek stämma — hvad söker du här bland ljungen så arla på morgonen? — Kedjan : .; Herrman; silfverkedjan; som band lyckan och kärlekenvid Kerstins hjerta:;s. hu; ser du icke blodspåren här på vägen; ser du dem ickel::: Akta dig; Herriman; här har