Dagens Nyheter – 27 augusti 1867, sida 3

RAA gagnade sig af det ögonblick, då allas ögon voro riktade på konungen; och lemnade rummet; Följande dagen var han äfven försvunnen ur staden; Liksom föregående dagen; gick konungen äfven nu fram till sin thron; och när han der tagit plats och det blifvit tyst i salen, framträdde erkebiskop Olof och tillkännagaf; att de församlade herrarne enligt konungens vilja utvalt en af de herrar; som konungen sjelf föreslagit; nemligen herr Christer Nilsson; — Dertill är det de ärlige herrars och gode mäns ödmjuka begäran — slutade erkebiskopen sitt föredragande — att I; konung Erik; utnämner en af de på det förra förslaget uppsatta till rikets marsk: . Konungen svarade härpå intet, och de herrar som tillhörde Christer Nilssons parti togo alldeles för gifvet; att det skedde emedan han ville undvika att med ens stöta de andra herrarne för hufvudet. Men herr Christer framkallades inför thronen, för att af konungen insättas i sitt embete, Den gamle mannen trädde fram och bugade sig inför konungen: — Underligt månde det synas; nådige herre konung — sade han — att jag här framträder inför eder och beder eder med denna höghet bekläda någon annan af de många herrar och män hvilka här äro församlade. Helt visst finnes många; hvilka dertill äro mycket mer förtjenta än jag; som dertill är till hög ålder kommen. På samma gång jag bedet eder för Guds skuld förskona mig från detta vigtiga embete, må jag till detsamma föreslå min unge frände herr Carl Knutsson till Fogelvik! (Forts.)