Dagens Nyheter – 27 augusti 1867, sida 2

från Gellinkska huset; framom hvars gafvel Henrik klensmeds hus sköt fram så pass långt; att det yttersta fönstret lemnade en öfversigt af denna gafvel: Herrman igenkände genast Belgsting; och hans första rörelee var att öppna fönstret; men han hejdade sig ögonblickligen; inseende omöjligheten att på detta sätt kunna uträtta något; då det icke fanns någon utsigt att kunna från fönstret komma upp till gångbron; Han skyndade i stället ned för att komma ut på gatan och denna väg in i grannens hus; Härunder försvunno några dyrbara ögonblick; innan han fått någon af gårdsfolket vaken; och när han väl kom ut på gatan; var allt i det Gellinkska huset tyst och stilla; som om alldeles intet der tilldragit sig. Just som han då öfverlade med sig sjelf; hvad som nu vore att göra; träffades hans öra af raska steg; hvilka närmade sig: — Hvem der? — sporde Herrman; — En af konungens svenner — svarade en ungdomlig stämma med dansk brytning. — Rasmus är annars mitt namn; och kunnen I förhjelpa mig in i detta hus, så är min lycka stor och min tack derjemte. Detta kunde dock icke Herrmann; men han fick deremot fullkomlig reda på hvad som tilldragit sig på slottet sedan klockan elfva och meddelade i sin ordning svennen kännedom om det öde som nu drabbat den förföljde i Gellinkska huset; uttalande tillika sin harm öfver illdådet. — Varen tröst — sade då konungssvennen — om mindre än en timma skall detta vara omgjordt : : .! Han aflägsnade sig derpå med skyndsamma