Dagens Nyheter – 26 augusti 1867, sida 3

lät som om en flöjelskjortel frasat mot den rostiga jerndörren; och som lätta steg aflägsnat sig derifrån; men han märkte det icke: Fångvaktaren; som en stund derefter inkom med fångkosten, såg honom sitta stel och orörlig på bänken invid pelaren, vid hvilken han var fastsmidd. Derefter förflöto aftomens och förnattens långa timmar. Så slog klockan 11; och några få minater derefter hördes åter ljudet af steg i gången och de långa vindeltrapporna; och en svag Jjusstråle gled in genom hålet på dörren: Denna öppnades omedelbart derpå och slottsfogden; åtföljd af tvenne svenner; inträdde i fängelset: Svennerna buro facklor, hvilka de höllo högt upp; under hvalfvet; så att man kunde ölverskåda hvarje vrå i det dystra fängelset. Slottsfogden gaf ett tecken och fångvaktaren trädde fram och löste fångens kedjor: Derpå inträdde en högrest riddare; gick fram till den frigjorde och räckte honom ett pergamentsbref, hvarvid ett stort sigill hängde. — I vår nådige herre konung Eriks namn gifver jag eder friheten åter — sade riddaren — och med detta öppna bref återinsätter eder konungen i alla edra rättigheter och återgifver eder edra fråndömda gods och gårdar: Ett underligt minspel var att skåda i den frigjordes anlete; allt eftersom det-ljusnade i hans sinne. Med en blick; som talade om inneboende herrskarekraft; sköt han -slutligen konungabrefvet ifrån sig: — Helsen I konung Erik, riddare; eder nådige herre; att hvarken det ena eller det andra tager jag emot af hans nåd; Friheten är min rätt, derför vill jag gå härut, men mina gods och