Dagens Nyheter – 26 augusti 1867, sida 3

— Håll upp; håll upp, fader; hvad du begär är omöjligt..: — Så uttalar du din egen dom ::: Gå bort från mina ögon; flicka::;: lefver jag eller dör; i Wadstena när du under doket knäfaller i bön inför Guds moders anlete, då först skall du höra förlåtelsens och välsignelsens ord från din faders läppar. Till dess hafva vi intet gemensamt med hvarandra. Mannen vände sig hastigt om och lutade hufvudet mot den ena handen; under det han med den andra vinkade åt dottren att lemna sig, Hon fättade denna hand och kysste den, — Hårdare kunde dina ord vara; fader — suckade hon — hjelp mig bedja Guds moder krossa den boja, som håller mig fången, men den är till döds. :. Hon reste sig hastigtiupp; och med ansigtet höljdt i sina händer vacklade hon ut ur rummet. Hennes följeslagerska nalkades sagta fången och fattade hans hand samt höll den länge sluten i sina; — Broder — sade hon slutligen helt sagta — kanske ligger i sinnets oböjlighet den förbannelse förborgad; som hvilar öfver vår slägt — och derpå tillade hon efter ett uppehåll — har du något på ditt hjerta; som du vill säga mig; innan jag drager hädan, så finner du mig i Ludbert Bogges hus! Mannen stod orörlig. Det var, som om han hvarken hört eller sett något mera. När han slutligen vände sig om; var allt åter mörkt i fängelset: Han satte sig. på stenbänken och lutande hufvudet mot sina händer frampressade hans läppar gång efter annan: Cecilia, Cecilia. Det