Dagens Nyheter – 26 augusti 1867, sida 2

leda djupt under jorden; stannade fogden framför en liten jerndörr; som såg så hemsk ut vid fackelskenet; att de båda qvinnorna häftigt ryste till: Med någon möda öppnades dörren; och fogden gick in med facklan; som han fästade i en jernring straxt vid dörren; hvarpå han lemnade rum för sina båda följeslagarinnor. Till en början kunde man knappast se något annat än de grofva stenarne i en tjock pelare som stod midt i fängelserummet; så mörkt var det derinne; och. en kall luftström; som, innan dörren tillslöts bakom dem, hotade att utsläcka facklan; förde med sig ljudet af vågor som slogo mot fångtornets fot; — Erik! — framhviskade då den ena af qvinnorna med skälfvande röst; men då intet svar följde; upprepade hon namnet. — Hvem hviskar mitt namn? — hördes då en djup stämma svara bakom pelaren; Den qvinna, som talat; lät då sin kappa falla och trädde fram bakom pelaren; Fackelskenet föll på henne och belyste henne helt och hållet: Det var en gammal qvinna med milda och en gång sköna anletsdrag. — Erik; Erik — utropade hon och utsträckte sina armar mot den fångne jätten; som långsamt reste sig — så ser jag dig dock åter; fast helt annorlunda än när vi sist sågo hvarandra deruppe i ditt hem. .: Fången utsträckte med möda sina af ovanligt stora jernkedjor fängslade armar; och den gamla qvinnan gömde ögonblicket derefter sitt hufvud vid hans barm: En lång tystnad följde; som slutligen afbröts af den fångne: — Minpn mig icke på fordna tider; syster