Dagens Nyheter – 26 augusti 1867, sida 2

— sade han — de äro: för evigt sin kos.:. jag har ock hunnit vänja mig vid de onda tider, ty de hafva varit långa; och goda blifva de icke mera på denna sidan grafven. — Säg icke så, käre broder — snyftade systern — omöjligt är det icke ;.. friheten kan skänkas dig åter; gård och grund äfven :.. och då skola nog; fast sent; goda tider återvända till dig .:; — Nej; nej::: ogjord kan icke gjord gsrning blifva ::: blott en enda glädje har varit mig öfrig i lifvet; fast äfven den varit blandad med galla, den att följa och se. storheten och kraften hos honom, som en gång var. min vän och hvars namn skall gå till kommande slägten och välsignas; medan mitt skall dö bort; som om jag aldrig funnits :.:; se; för honom ensam ville jag ännu vinna min frihet åter; för honom och min stackars; stackars Kerstin! En tung suck frampressades öfver mannens läppar och han knäppte tillsammans sina händer; medan blicken stolt fästades på de fuktiga golfstenarne; — Har du då icke en tanke för ditt andra barn; Erik? — Mitt andra barn..:? — OCecilia! — Nämn icke det namnet; Kerstin; så vida du ännu håller mig kär. Erik Bildsteins Ce-. cilia finnes icke mera; och aldrig; sedan min mun uttalade förbannelsen öfver henne, har hennes namn gått öfver mina läppar. — Stränge, hårde; olycklige broder! .;. Men om hon låge här för dina fötter; tiggande om nåd och förlåtelse — säg broder, säg : :: skulle du hafva bjerta att visa henne ifrån dig?