ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0, GHORG STARBÄOK, ANDBA DELEN: (Forts. från föreg. Af.) Derpå reste sig konungen och steg ned från upphöjningen; der hans thron stod; samt gick åter genom salen mot dörren till sina inre rum: Han vexlade äfven nu några ord med en och annan bland herrarne: När han gick förbi biskop Jöns; sade han: — Knappast hade jag väntat mig; biskop, att Engelbrekt Engelbrektsson skulle få behålla Orebro -slott. — Föga väntade någon det — genmälte biskopen frimodigt — men mannen hade väldiga förespråkare; och sådana ord yttrades till och med; att värre ondt kunnat inträffa, om icke detta blifvit i beslutet fästadt: — Och hvad värre ondt kunde då inträffa? — Förlusten för eder af Sverges rikel Konungen bleknade och vände sig hbastigt om, men när han kom till ändan af rummet stod der herr Erik Krummedik; och vinkande till honom att följa sig försvann han i sina rum. Den ene efter den andra af herrarne lemnade slottet; och den stora galen började blifva tom. En af de siste var herr Bengt Stensson: Han stod länge qvar på samma plats med högburet hufvud och den brustna guldkedjan ännu hängande om den ena handen: För den som närmare kände till förhållandena liksom