Dagens Nyheter – 24 augusti 1867, sida 3

rar från Norge skulle döma om Gotland efter den bevisning som af svenske och danske män blifvit förebringad. Alla dessa föreskrifna artiklare — så slutade det långa brefvet — och hvar vid sig hafva vi alla öfvervägt och samtyckt efter vårt bästa samvete som Gud hafver oss förlänt och kunna häruti icke bättre döma; thy råda vi eder det uppå båda sidor att I det hålla så som föreskrifvit står. Vi besegla nu slika tu bref; ett behåller vår nådige herre konung, och ett. riksens. råd af Sverge. Om tystnad betecknar samtycke; så måtte detta domslut hafva tolkat alla de närvarandes innersta tankar rörande de ifrågavarande ärendena. Men ehuru det var alldeles tyst i sal:n visade dock mången rynkad panna att beslu tet icke likade alla väl. Konungen sjelf satt ett par ögonblick tankfull och lät sin blick öfverfara herrarne. Om det vår med afsigt eller af en slump; som blicken dervid kom att stanna på herr Bengt Stensson; veta vi icke; men denne ryckte så häftigt till i guldkedjan om sin hals; att en länk sprang och den brustna kedjan hängde omkring hans finger. Detta var dock att allt för tydligt visa, huru nära det upplästa beslutet rörde honom och huru djupt det gripit honom; Ett matt leende drog öfver konungens anlete; och säkert skulle flera än han hafva märkt riddarens grämelse, om icke i detsamma hofmästaren förkunnat ankomsten af erkebiskop Olof. Konungen flög till der han satt på sin tron; när detta namn genljöd i hans öra; och det var med en illa dold ovilja som han såg dena allvarlige erkebiskopen framträda inför sin tron,