ahlström. Jaså; Ska vi förlikat, så kör. omaren (till polisbetjeningen): För ut karln. Dahlström (änder? det han utföres, med skriande röst). Kör för att vi ä sams om att förlikingen ä gillad. : En som aldrig 1 sitt Uf varit full. I onsdags tod: enkan Carolina Erika Broberg inför polislomstolen, anklagad för fylleri och oljud. Domaren. Erkänner ni rapportens riktighet? Broberg. Erkännör!nej, det gör jag visstinte. Det var så att jag i måndags pä qvällsqvisten fick si min yngsta pojke kasta sten på Stora Badstusatan; då tog jan å gafen ett slag med näfven, 5 då kommer en menniska, som bor i huset, å nyper pojken åf mig å gnor i väg så mycke hon orkar, A ja efter, å skriker: hvad har du me mitt barn å göra? skriker jag. Detvar alltihop. Förresten kan mitt värdfolk intyga, att jag aldrig i mitt lif varit full. S Målet uppsköts för vittnens hörande. Nåfot om ett metspö ooh ett vedträd. Härefter fortsattes den i onsdags började ransakningen med arbetskarlen Forssberg, af ett stadsbud Carlsson anklagad för öfvervåld. Domaren (till käranden). Nå, har Carlsson vittnen med sig i dag? Carlsson. Jaha, Nordström å Andersson. Forssberg. Åh ja vill inte, d. v. s. difårinte höras, för di har slått mej, å får di svära, så svär di falskt. Domaren. Tyst med sådana uttryck. Forssberg. Jaba, jag vill höra Pettersson å Håkansson. (ifrigt vinkande) Kom fram, gubbar. Sedan de 4 vittnena fått aflägga eden, berättade det först afbörda, artilleristen Nordström, att Forssberg köpt ett metspö som var stulet; att vittnet derför kommit i gräl med köparen af spöet, samt att denne under grälet blifvit så arg, att ban rusat på den: moltysta åhöraren Carlsson och drifvit till denne med ett vedträd. Forssberg (ursinnig). Nej, det der stöter på lögn. Jag kan låta styrman på Sundsvall intyga att di inte ville gå på vilkor, utan bara skällde. Domaren. Ja, vi skola höra Carlssons andra vittne nu. Till en konstapel: Ropa in Andersson. Dennes vittnesmål är ungefär lika med det föregående vittnets. Forssberg. (under vittnesmålets afläggande): Hör du, kan du neka till att du slog mej på käften med ett träd du? Andersson (med stoiskt lugn). Detkänner inte vittnet. Pettersson (det ena af Forssbergs vittnen). Ja, Bi, di kalla honom, Forssberg här, för tjufstryk i långa ramsor, det är hvad jag vet. Domaren. Carlsson också? Forssberg (infallande). Jaha, hvarenda käft. Håkansson (det andra vittdet). Ja, jag vet inte annat, än att di sa att Forssberg gjorde inte något vidare än sprang ikring å stal metspön, å då svara Forssberg kom å lägg i famnen ni då era... Forssberg (bastigt infallande). Jaha, det där ä tillräckligt. Domstolen resolverade att Forssberg ej kunde till något ansvar fällas. på aren. GA din väg! i Rättelse: I torsdagsbladet förekom på 3:dje Lek Första spalt ordet häst, hvilket bör ändras ill väst.