Dagens Nyheter – 23 augusti 1867, sida 2

ord, så det månde blifva föga samtal af; om I viljen söka denne fånge; stolts jungfru. — Du ansvarar mig med ditt lif för fången; fogde — sade Cecilia med darrande stämma och blixtrande blick — vederfares honom något ondt; så kan du läsa ditt ave för sista gången! — Hon vände sig derpå till riddaren och tillade — bekräften I mina ord; riddar Bengts jag lägger mycken vigt derpå :::! — Jag går med nöje eder önskan till mötes — svarade riddaren — då jag förenar mina ord med edra: Har min ynnest för eder något värde fogde; så rätten I eder efter stolts jungfruns tillsägelse. Fogden knyckte till med hufvudet; men sneglade förstulet på riddaren; i det han vände sig om för att gå. — Vänta mig här nere i förstugan; jag vill sjelf nu genast besöka fången — sade dervid Cecilia; som tycktes blifva allt mera upprörd; ju längre detta samtal fortsattes; hon tillade derpå; vänd till herr Bengt, sedan fogden lemnat rummet — eder; stolts riddare, önskar jag ett godt möte med konungen, till hvilken I nu ärnen eder::s: och varen derpå viss; eder marskvärdighet och fångens frihet äro lika nära slägt; som dag och sol..: — Frihet :;:: fångens frihet; buru skall jag förklara edra ord.::? Han är en biltog man; en uppenbar mördare; huru kan Bengt Stensson hafva något gemensamt med honom. Han ligger ogild, hvarhelst han träffas;.:;:;: att han nu är fånge och icke död; det vållar blott den tillfälligheten, att min sven var med fogdens folk; då han greps. — I kunnen förklara den saken bäst I gitten;