Dagens Nyheter – 22 augusti 1867, sida 1

men mig synes; com om försoningens väg bör redas så jemn som möjligt, och konung Erik kommer nu till oss icke som fiende utan för att göra allt godt igen; Måhända vore min närvaro störande för underhandlingarnas gång; eftersom nu konungarnes sed är sådan att de ogerna lyssna till dens tal, för hvars hand de måst böja sig; och jag och mina medbjelpare hysa det förtroende till riksens herrar och män; att de skola tänka på riksens frihet ooh lagbok i första rummet: Derför vill jag draga mig tillbaka till mitt Örebro; som jag må behålla i min hand för allmogens skuld. Sedan; när allt är uppgjord: mellan konung Erik och Sverges rike; då må ock jag komma till tals med honom och i hans händer få öfverlemna Örebro slott :och län och drega åter till mitt berg och min kopparhytta i Dalarne. Måtte Guds moder och alla helgon unna mig att rätt snart få njuta af den glädjen; så höre mig Gud och Sanct Frik konung! För de herrar; hvilka smedo sina ränker i mörkret; ljöd detta tal alldeles obegripligt: Att en man på maktens höjd frivilligt träder tillbaka, lemnande såsom värdelöst just det som af verlden anses högst och herrligast, — det var för dem lika omöjligt att fatta; som egennyttan förmår att fatta sin motsats: Det enda; som för dem stod klart och tydligt; var att det hinder för uppfyllandet af deras planer som låg i Engelbrekts person med ens försvann; ehuru en och annan; såsom den sluge herr Christer Nilsson och hans närmäste — Oxenstjernorna — genast ville utfinna någon djupare beräkning i denna handling: Å i De aldra flöste och främst dör ädle herr