VA ENGELBREKT ENGELBREKTSSON. . HISTORISK ROMAN I 2 DELAR Af 0, GRORG STABBÄOK, ANDRA DELEN: (Forta. från föreg. Af.) — Ädle herrar och svenske män — hördes då Engelbrekts djapa och klangfulla stämma; — Stunden är kommen, då Sverges rike skall mottaga sin könung och; såsom vi alla hoppas, skola goda dagar återvända till oss med honom, så vidt som han nu månde vara sinnad att redeligen hålla de eder han svurit och de löften hän pifvit. Jag minner eder ock på i den heliga trefaldighetens namn edra egna eder och löften, I herrar af riksens råd och I öfrige rikgens hetrar och män! Konung hafve vi tagit osö, för att lag styrka och frid hålla, men icke för att bryta lag och frid, se det månde vi nu hafva visat konung Erik; jag HEuogelbrekt och mina medbjelpare alla; Dermed månde ock mitt värf vara fyldt, ock efter menniskotanke att döma månde jag nu i edrå händer, vördigste värdige fäder och gode herrar; kunna öfyerantvarda den makt, som I gåfven mig på mötet i Arboga i januari nu sistlidne. Ett sorl af förvåning genomgick de uppmärksamt lyssnande herrarnes leder; medan man i ett och annat anzgigte såsom i herr Nils Gustafssons, grefvens af Ewersten och biskop Thomas; såg ett drag af oförställd beundran för talaren; — Väl skulle jag hafva sagt dessa ord till konung Erik sjelf — fortsatte Engelbrekt —