närmaste bygden nade strömmat till. Ty ryktet hade snart spridt sig att konungen skulle komma en af dagarne: Det var en berrlig dag. Solen strålade från en molnfri himmel ned öfver bergen och skogen och de öfverläggande herrarne och folkmängden; medan en frisk östlig bris drog fram öfver sjön; fyllande seglen till en mängd båtar som ämnade sig till staden: Solen hade redan nått sin högsta punkt på sin bana öfver fästet, då det blef en rörelse bland herrarne; i det att desse Seste sig upp och omgåfvo rikshöfvid.smannen,; hvilken med ett tecken af handen tillkännagaf att han ännu hade något att säga dem. Alven folket trängde så nära intill; som vördnaden för de förnäme herrarne tillät, mea de som icke voro nöjde med att blott höra klättrade upp i de närmaste träden ell ;r upp på afsatserna af den klippa; som bef ann sig något bakom herresamlingen. Öfverst på denna klippa stod invid en skyhög gram en jittelik skepnad, undanskymd nedifrån af de framför växande trädens toppar; men helt oc: hållet synlig åt öster; emedan denna sida af klippan var alldeles kal: Hans hufvud var blottadt och det allvarliga, men bleka anlete t var stelt och orörligt; som om mannen utg jort eu bildstod; huggen ur granithällen. En dast ögat; som oafvändt var fästadt på berresar nlingen der nedanför, tillkännagaf då och då genom en blinkning att jätten lifligt deltog i b vad som tilldrog sig framför honom. (Forts)