Dagens Nyheter – 21 augusti 1867, sida 2

de sednares endast rörde sig om sina enskilda fördelar: Hvarhelst Engelbrekt uppträdde; så förde han med sig tanken på och påminnelsen om Sver ges rike; och sjelf utgjorde han i sin person det ädlaste och bästa uttrycket för svenskt all var i tro och handling. Der han var; der hade svenska folket sin bäste målsman, och han var och förblef just en sådan, intet mera: Men deruti låg hans makt förborgad; och derför stod han också öfver partierna: Sådana funnos väl icke fullt utbildade; som vi se dem i den närmast efter Engelbrekt följande tiden, men deras rötter grodde redan nu. I sjelfva verket var den herresamling, som Engelbrekts ankomst sprängt, begynnelsen till det parti; som sedan visade sig så mäktigt under hela unionstiden. Emot detta var äfven ett annat under bildning; men mera tyst och omärkligt; icke i följd af någon sjelfgjord hemlighetsfullhet; utan i följd af omständigheterna: Kärnan i detta var den unge; rike; bildade; njutningslystne Carl Knutsson (Bonde), liksom Christer Nilsson (Wase) var kärnan i det förra. Carl Knutsson och hans vänner stodo liksom midt emellan Engelbrekt och Christer Nilsson; böjande sig för den tillfälliga öfvermakten hos Engelbrekt, men färdige att när som helst sjelfva sätta sig i besittning af hans makt; Det var på sätt och vis en lycka i olyckan; att Christer Nilsson slöt sig till konungen; ty just derigenom tvangs Carl Knutsson att stödja sig på syenska folket. Dock var allt ännu i sin begynnelse; och folkmakten och folkviljan låg orörd af båda partierna; knappast anande deras tillvaro. Det