Dagens Nyheter – 21 augusti 1867, sida 2

båda prelaterna; Herrman hade då afkastat sin munkkåpa, så att några spörjsmål med anledning af densamma kommo icke i fråga; och sedan han redogjort för sitt ärende till erkebiskop Olof och till honom framlemnat brefvet från biskop Thomas; skildes han från de öfriga; hvilka fortsatte sin gång ned emot trädgårdshuset. Derinne såg det dock så mörkt ut under trädens skugga, och qvällens vindar fläktade så blida från Mälaren; att herrarne föredogo att vandra i trädgården medan de öfverlade om det ärende som nu fört dem tillsammans. I viss mån förändrades dock förhållandena betydligt genom den underrättelse; som erkebiskopen under dagen erhållit; och den brådska; hvarmed Engelbrekt påskyndat sin ridt från Orebro visade sig i följd deraf mindre behöflig. Dock kunde det i hufvudsaken vara bättre att hafva tid på sig för att stärka sin sak; och derför var icke den påskyndade färden att ångra; så mycket mer som en mängd redan anlände danske och norske prelater och herrar kunde inverka på en och annan af de svenske herrarne; Om dessa; om utgången af rättegången mot konungen och om de män; hvilka voro att påräkna för den svenska saken — talades mycket och länge mellan de tre herrarne; och alla voro öfverens om att man borde hafva all möda ospard för att vinna anhängare till Upsala mötes beslut; Men den stora och väsendtliga skillnaden var mellan desse mäns tal och deras, hvilka kort förut haft sitt sammanträde i trädgårdssalen; att de förre hade Sverges rike till utgångspunkt och mål för alla sina tankar och sin öfverläggning; medan deremot