Charad. Om du mitt första är vid goda dagar Och du de onda hastigt komma ser, Så är det icke mot naturens lagar, Men kanske mot moralens, om du klagar, Om ögat gråter... om ej munnen ler. Dock — om du fått stort mått utaf mitt andra, Så tör du ej försynens delning klandra; Ty sorg, som obehindradt rasa får, Jn till mitt hela stundom öfvergår; Och blir man prydd med bleka vallmokransen, Så är det slut med lugnet och med sansen. Uttydning i n:o 802.