Dagens Nyheter – 20 augusti 1867, sida 2

med mycken otålighet och en fin rodnad brann på den marmorhvita kinden: — 8e här — svarade munken — i det han framtog under sin kåpa ett hopviket och försegladt papper — han väntar vid Kedjeskär : :. Agnes bröt och genomläste de få skrifna raderna: Så väl hon som munken stodo med ryggarne vända mot dörren; hvarför ingendera märkte; att en hög gestalt närmat sig det lilla huset och redan stod med foten på tröskeln. Mannen som hört de vexlande orden hade dock sannolikt sina skäl att fortfarande blifva ett osedt vittne; Han drog sig hastigt tillbaka: — Heliga Guds moder! — utropade Agnes, sedan hon genomläst brefrvet och sedan hon tryckt det mot sitt hjeria — råd mig, säg: mig, gif mig ett tecken från din himmel.:: Mitt hjerta är hans för tid och evighet; men skall han smyga sig till min hand;;:. År den väg; som leder till honom; en väg; hvarpå ditt öga kan hvila::.! För striden bleknar icke min kind; men mitt hjerta drar sig tillsammans för den mörka stigen ;:: i — Dröjen icke länge; stolts jungfru — påskyndade munken — tiden ilar och eder vandring är lång: Viljen I blifva oupptäckt, så får icke den stund öfverskridas; som jag är herre öfver den underjordiska gången; Kommen dock ihåg; jag vill hellre afstyrka än tillstyrka; och Gud förlåte mig och den helige Francizcus, om mitt goda bjerta förledt mig att allt för gerna lyssna till ungersvennens bön ::. Men om I liksom jag hade sett hans glädje vid underrättelsen om att I lefden och hans sorg när jag vidare berättade edert beslut att taga doket och blifva nunna för att aldrig skiljas från detta