talet; tog några steg tillbaka och satte sig i en beqväm karmstol; som stod något fram på golfvet midt för ingångsdörren: Med dämpad röst; men utan att iakttaga samma försigtighet som, mannen i karmstolen; började då en annan gråbroder; i det han reste sig från bänken och steg fram på golfvet; lutande sig mot en af pelarne: — Mycket har jag, — sade han — sedan de ärliga herrarnes hemkomst från Halmstad och ännu mera sedan mötet i Upsala en annandag pingst sistlidne öfvervägt de närvarande förhållandena; och ett är mig klart, att hafva riksens herrar och män lidit ondt af konung Erik; så hafva vi mera att vänta af Sverges bönder; Gud straffe mig, och deras höfvidsman Engelbrekt Engelbrektsson; som nu tillika sitter vid vår sida i rådet och sedan ett år förer styrelsen i Sverges land. Bättre synes det mig vara att lida och fördraga hvad ondt är under vår herre och konung; än under ett bonderegemente, som icke har något undseende för riksens herrar och män. : Derför är det min mening; att vi framför allt söka rädda konungen och sedan aflägsna Engelbrekt. — Tvenne saker nämner du der broder Bengt — vidtog en annan — af hvilka hvardera äro svåra och fordra mycken klokhet och stor enighet; dock synes mig den senare svårare än den förra. Utgången af rättegången mot konungen lärer väl kunna förutses, om ock en och annan eftergift måste göras; något som jag tillstyrker, just emedan vi sjelfva nu, Gud bättre bahöfva en stark konungamakt mot Engelbrekt; men d:nae .:: att han måste aflägsnas; derom äro vi ense; men detta måste ske så; att vi betaga