Dagens Nyheter – 19 augusti 1867, sida 2

och frälset tillgifven med lif och själ: Så vidt jag vet har han ock enskilda skäl till klagan öfver uppkomlingen ::. jag menar mistningen af Orebro slott och dertill en af hans svenner; som Engelbrekt låtit fängsla; medan han var stadd i herr Bengts ärenden: Hafver jag nu härutinnan uttalat en allmän åsigt; så äro båda dessa herrar tillstädes och kunna sjelfva gifva oss sin vilja tillkänna om detta ärende. En allmän tystnad följde på. riddarens ord; hvaraf visade sig att de båda namngifna verkligen af de närvarande ansågos för lämpliga till de ifrågavarande embetena, och dena gamle i karmstolen och den som talat näst efter honom reste sig och gingo fram till midten af rummet. Den förre nickade åt alla sidor och hviskade knappast hörbart. — Hafven tack; vänner och fränder, I kunnen räkna på mig! Men den andre; herr Bengt Stensson blickade stolt omkring sig i kretsen och tycktes ieke hafva något emot att hufvan dervid föll något tillbaka: — Afven på mig skolen I räkna gode herrar och män! Men skall detta vårt beslut kunna genomföras — och först då, derom kunnen I vara vissa skall en rättegång och en dom på fullt allvar kunna fällas öfver bondeuppviglaren — skall vårt beslut blifva verklighet; så må vi nu äfven tänka på sättet att genomföra det: Först och främst; hvem skall tala med konungen .:;. jag kan det naturligtvis icke; icke heller vår frände herr Christer; :.! Riddaren såg sig omkring; och en vacklande skepnad reste sig upp från en annan karmstol