ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOK. ANDRA DELEN: (Forta. från föreg. JF.) De hade nu hunnit ungefär midt för Ringkarleby kyrka och Erik tycktee grunda på; huru han skulle besvara det sista inkastet; då både hans och Herrmans uppmärksamhet fästades vid en ryttare, som i sporrsträck nalkades dem: De väode sig om och sågo en lång och välväxt krämarsvem, som satt bättre och säkrare till häst, än hvad man af en sådan kunde vänta; Herrman höll inne sin häst för att invänta den bråde ryttaren; men denne hade knappt fått sigte på de båda männen; förrän han stack af åt höger nedåt Ringkarleby, der en ridväg slingrade sig fram norr om Hjelmaren och närmare stranden, än den som ledde tillArboga; åt hvilket håll Herrman ämnade sig. Liksom Herrman, så höll äfven Erik: inne sin häst, men när han rätt fick ögat på krämarsvennen och såg denne kasta sig in på sidovägen; gaf han sin häst sporrarna och var ögonblicket derefter försvunnen. Herrman ropade efter honom, men intet svar följde ; blott det bortdöende ljudet af galloperande hästhofvar nådde -hans öra; i Det var aftonen den 27 juli, som året 1435 inföll på en tisdag, då Herrman Berman kom ridande på Brunkebergsåsen, der vägen gick fram ned till Norrbro och Stockholm. Han kom från Upsala; der han förgäfves sökt erkebiskop Olof; hvilken redan dragit till Stockholm och som på