Dagens Nyheter – 17 augusti 1867, sida 1

kloster hade konung Magnus Ladulås att tacka för sin uppkomst och till en stor del äfven för sin rikedom: Men rikedomen hade haft sina vanliga följder inom dessa ordnar; såsom öfverallt der den icke brukas med ett rent sinne. Öfverflöd och vällefnad rådde inom klostren till den grad, att mången riddares boning icke kunde täfla med dem. Väl bar gråmunken ännu sin säcklika kåpa; hopbunden med ett rep om lifvet; och försmådde icke att med påsen på ryggen knacka på dörren så väl hos riddarex som bonden, men inom klostermuren försvann ödmjukheten oeh njutningslustan trädde i stället; ohöljd; fordringsfull och svår att tillfredsställa: Uppe på åsen, der Herrman befann sig; när han kommit ett stycke fram; så att han till venster om sig kunde se spiran från St: Görans hospital, som nu 1420 blifvit nybygdt;) tjusades ögat af den herrligaste tafla; och ofrivilligt stannade han för att ett ögonblick njuta af hennes skönhet; Då hörde han steg på sidan om sig; och en gråmunk, som tycktes komma från S:t Örjans bospital; gick tvärt öfver vägen nedåt klostret till. Detta var icke något att undra på, ty klostren, såsom tillhörande samma orden; hade mycken beröring med hvarandra; och Herrman skulle sannolikt icke vidare kommit att tänka på munken; om han icke kort derefter ned mot sluttningen af backen sett ytterligare tvenne grå. ) Det var liksom de båda nämnda klostren inrättadt af konung Magnus Ladulås på en tomt, som han tillbytt sig af erkebiskop Magnus och Upsala domkyrka 1286. Det låg ungefär der nu Johannis kyrka ligger.