. I. Gråmunkarne. Påföljande morgonen samlades man åter i matsalen: Biskop Thomas kom sist; och när han inträdde; höll han ett papper i handen: — Heureka!) — sade han och hela hans anlete strålade af hänryckning — Jag har ofta sport mig sjelf; hvadan det har kommit sig; att vårt sköna; herrliga fädernerike suckat och våndat sig; som rosenlunden när höstvinden strör blommor och blad öfver heden . : : I hafven fört mig till lösningen af gåtan; Engelbrekt, och derför skolen I vara den som först löser henne: Dermed räckte biskopen papperet åt Engelbrekt och tillade: — I dag på morgonen kom andan på mig; och jag såg klarare än någonsin hvad som 0ss brustit ;.. Läs; läs; Engelbrekt; I ären man att stå med svärd och udd; för hvad den gamle biskopen skrifvit. Epgelbrekt läste; och det var som om orden varit skrifna serskildt för honom: Också fattades han sjelf af deras djupa; man kunde säga; heliga betydelse. Det var den bekanta visan om friheten,. När Engelbrekt uppläste den sista versen; darrade hans stämma af rörelse: Frihet är en segerhamn, det visar frihet med sitt namn dem, gom henne kunna lida. En hamn vär) för vind och våg, frihet beskärmar både hög och låg; thy bör man frihet pryda. Mänga sköna och kraftiga ord talade biskop ) Jag har funnit det! ) Vi ärjer.