Dagens Nyheter – 16 augusti 1867, sida 2

Efter måltiden ledsagades de förnäme gästerne till sina rum; men biskopen tog Herrman Berman med sig och samtalade länge med honom om det ärende han skulle uträtta hos erkebiskop Olof. — Det är en allvarsam herre — sade biskopen — och mycket pröfvad i lifvets skola; helst efter den långa striden med konung Erik; men han är tillika af ett ädelt sinne, så att den låga hämnden är honom fjärran liksom de gerningar, hvilka icke tåla dagens ljus: Att han står på Engelbrekts och vår sida; är alldeles icke derför, att han genom Engelbrekt i viss mån kommit till sin erkebiskopsstol; utan derför att han i själ och hjerta delar våra åsigter. Han hatar våld och väld, liksom vi göra det; och den heliga kyrkan har; Gud bättre, under de gångna åren dragit ett kors lika tungt, som Sverges allmoge: — Jag förstår eder, vördige herre — sade Herrman; — Jag bör ej inför erkebiskop Olof tala om hemliga stämplingar::. han är af samma sinnelag, som Engelbrekt. :: — Alldeles ; :; Men framställ deremot nödvändigheten att med namn och sigill binda de tvehugsne!.:: Stämplingar — tillade biskopen liksom för sig sjelf, men såg plötsligt upp på Herrman och lät blicken länge hvila på honom — jag känner eder för en ärans man; käre son.:; du och jag; vi vilja vaka för hjelten derinne? Herrman fattade eldigt biskopens utsträckta hand och kysste den: — Här finnes blindskär i farvattnet; son .:: och det är mot dem; som de stora skeppen krossas; icke mot den synliga klippan; om ock