— Stockholms-Nyheter, Studernikonserienm ti Katrina kyrka, Aldrig ännu har studentsången gästat Stockholm utan att blifva mottagen med glädje af gammal och ung, och oförsvagad visade sig i går afton entusiasmen för den yppersta kör i Sverge: Icke heller saknades anledning dertill, ty såsom gårdagens kör var sammansatt har studentsången väl aldrig varit det: 2,500 å 3,000 åhörare hade; oaktadt en så stor del af Stockholms bemedlade befolkning nu bor på landet eller är stadd på resor; infunnit sig för att höra huru den svenska sången skall blifva representerad vid den europeiska täflingen i Paris: Man fick höra de sånger; som för oss äro så kära: Wennerbergs ståtliga Fanmarsch; I Vågena af Laurin, Suomis sång, aVåren är kommense, den ljufliga och svärmiska cBrudefrerd i Hardangera, Geijers Stilla skuggora; Otto Lindblands cÅngbåtssångea, Neckens Polskas och till slut den storartade hymnen af Wennerberg: O Gud som styrer folkens ödena — en af de mest majestätiska nationalsånger som något folk kan uppvisa. Det oöfverträffliga utförandet af Brudeferden i Hardanger öfverväldigade all ortodox respekt för lokalen; och förtjusningen gaf sig luft i dundrande applåder; för hvilka studentkören gaf sin tacksamhet tillkänna genom att sjunga om sista versen: Likaså gafs sista versen af Neckens Polska dacapo; och då Wennerbergs hymn starkt applåderades sjöngs äfven den om; och ehuru den utgjorde sista numret i programmet gaf sig publiken tacksamt ro att stanna qvar ännu längre i den heta atmosferen för att få höra ännu en gång den herrliga hymnen. De sjungande skulle i dag på morgonen afresa med snälltåget till Örebro; der konsert gifves i afton, Upsalasångarnes Parizserfärd. Om en fest; som anordnades af Upsalaborna för de unga sångarne aftonen före deras afresa från Upsala; berättar N: D; A.: Professor Nyblom öppnade festen med ett kort och hjertligt välkommen: Prof: Holmgren tog sedermera :ill ordet och framhölli ett lifligt och ofta gripande föredrag det mål, till hvilket de resande hade att sträfva. Sverge hade aldrig; sade han, utsändt en mera dyrbar och stridsglad trupp till främmande land; än denna gången: Han såge redan en liten gryning till de ljusa kommande tider, då icke stålet utan kulturens vapen skola afgöra huruvida en nation får existera eller måste gå under. Han gjorde sångarne uppmärksamma derpå, att deras rykte redan bade gått dem förut; burit på näktergalars vingar: på Jenny Linds; Louise Michaölis och Kristina Nilssons med fleras; och han förklarade sig viss om att de skulle veta häfda sitt rykte. Han bad slutligen de unga kämparne öppna sina bjertans fältflaskor och fylla dem till brädden med de tusende välönskningar; som nu strömmade öfver dem och som äfven skulle följa dem på vägen, och efter några ord af varm tack till br Arpi slöt professorn med att föreslå en skål för de resande och deras lycka: Dr Arpi besvarade skålen och sade sig resa med full förtröstan och tillförsigt; men varnade dock de hemmavarande för att göra sig allt för stora förhoppningar om det resultat sångarne möjligen kunde åstadkomma: Prof. Nyblom uppfordrade; efter några glada skildringar ur sina och hr Arpis gemensamma kamratminnen från skola och studentlif;j de närvarande till en särskild skål för sångens anförare. Derefter föredrogos åtskilliga saker: ett poem af hr Centervall; ett löjeväckande horoskop för sångarnes blifvande resor till lands och sjös af hr Lundström samt ett innerligt vackert af