för att narra honom i fällan; det fick jag sedan veta: — I lemnaden alltså eder fränka, och kom till stridsplatsen? — Jag bad Erik Bildstein rida förut till ett närbeläget kloster och invänta mig der; hvarpå jag skyndade till stridsplatsen: Der såg jag först min fränkas rätte make; och det var en syn att skåda; som icke glömmes; när man sett den: Den storväxte mannen stod der midt emellan de båda riddarne och svängde sitt breda slagsvärd, så att man efter man af krämarfolket föll. Just som jag kom såg jag honom med oemotståndlig arm rödja en bred väg genom lunden och ropa åt riddarne att störta igenom: Rådet följdes; men Lideke kastade sig i samma ögonblick upp på en häst för att förfölja sitt rof; Då fattade den väldige kämpen i armborstet som hängde på köpmannens rygg och skulle ofelbart ryckt honom af hästryggen; om icke bandet; som höll armborstet; lossnat; och han sålunda sluppit lös: — Och pilen? — sporde biskop Thomas; — Den gamle riddar Rafn; som blödde ur flera sår, var snart upphunnen :.: Han sågodt som sjönk af hästen när han kom fram till mig, och jag höll honom i mina armar; när den vilde krämaren kom: Redan höjde han svärdet, och innan jag hunnit lemna min frände och fått mitt svärd ur skidan, skulle riddar Rafn von Barnekow icke mer varit bland de lefvande, om icke..:; — Han träffades af pilen? — Han träffades af ett säkert pilskott; så att piludden som gått in bakifrån; stack ut nedow hjertat. Det var en pil alldeles liknande