Dagens Nyheter – 15 augusti 1867, sida 2

förskrifva de sig långt ifrån; och äro sannolikt något byte från det heliga landet: Guldziraterna äro bokstäfver och likna dem; som jag sett på ett och annat guldmynt; hvilket kommit från de otrognas länder: — Som I sägen; vördige herre biskop Thomas — började nu grefve Hans — de förskrifva sig verkligen från dessa aflägsna trakter; och hafva en gång tillhört hertig Albrecht af Mecklenburg; fadren till honom som var konung här i Sverges rike: De bjödos en gång min fader till köps; men han drog sig till minnes; att han sett dem på Schwerins slott, och anade genast att de på orätt väg kommit i innehafvarens hand: Köpmannen hette Liideke Rosenbrigge:.: — Rosenbrägge! — afbröt Engelbrekt — Det var den lede mördarens namn i Sanct Görans gillet! — Liidert Rosenbrigge var en son till denne; om hvilken jag talar -— fortsatte grefven., — Min fader vistades då på sitt slott Nowgarten i östra Pomern och Lideke besökte honom der på en af sina handelsresors Han sökte på allt sätt öfvertala min fader att köpa de dyrbara pilarne och var så viss om; att han talade till en som icke kände dem, att han till och med omtalade den förtrollning, som skall hvila öfver dem, och som min fader påminde sig hafvå hört hertig Albrekt omnämna. Till slut gjorde min fader min af att vilja behålla både krämaren och hans pilar och skicka dem till Mecklenburg; men den sluge mannen lyckades undkomma. Då hade likväl hertigen på sätt och vis redan vunnit sitt mål efter wöm dessa pilar utlofva,