Dagens Nyheter – 15 augusti 1867, sida 2

— Brefvet skall jag draga försorg om — svarade Engelbrekt — jag menar att Herrman Berman må föra det till Upsala; herr erkebiskop Olof i händer; och då lärer det komma säkert fram. Under samtalat hade biskopens öga litet emellan hvilat på tvenne pilar; hvilka hängde hopbundna på väggen vid fönstret: De voro af en ovanlig form och något rostfrätta; men icke förty glänste de i solljuset; som om detta företrädesvis älskat att belysa just dem. Samtalet hade dock hittills afhållit biskopen från att tillfredsställa sin nyfikenhet i afseende på dessa pilar; men nu reste han sig upp från bänken och tog dem ned från väggen. Dörren öppnades i detsamma; och Engelbrekt gick den inträdande till mötes; så att biskopen lemnades ostörd. Den nya gästen var grefve Hans; och Engelbrekt helsade honom välkommen; Först derefter fick han ögonen på biskopen, som så fördjupat sig i granskningen af de båda pilarne; att han icke gifvit akt på, hvad som tilldragit sig bakom honom. När Engelbrekt nämnde grefvens namn; vände han sig om; och dervid föllo äfven Engelbrekts och grefvens blickar på pilarne, och båda tycktes på visst sätt gripas af anblicken, dock mest grefven. Han skyndade fram och fattade ifrigt de båda pilarne samt granskade dem noga: — Kännen I dessa pilar, grefve? — sporde Engelbrekt. — Jal — svarade grefven utan att taga blicken från deras guldornamenter, på hvilka solen lyste med en egen glans. — De äro af en egen art — inföll biskop Thomas — och om jag icke bedrager mig; så