Dagens Nyheter – 15 augusti 1867, sida 1

Article Image
Kredit är ej, såsom de flesta definierat densamma, endast adet förtroende man och man emellan, genom hvilket den ene lemnar en vara åt en annan för att sedermera betalasa: Detta förtroende är visserligen en grund för lemnandet af kredit, men ej den enda, och ej den väsendtligaste. En naturlig kredit hvilar nemligen på ännu en annan, fullkomligt reel grund, och denna är: det fortvarande värde, som den öfverlemnade varan ännu i kredit-tagarens hand besitter: Till åskådliggörandet af detta, kunna vitaga ett exempel, hvilket som helst, såsom: klädesfabrikation. De personer mellan hvilka kredit bär närmast kan ifrågakomma äro: ullhandlaren; xlädesfabrikanten; klädeshandlaren och skräddaren; Nedom och utom dessa står konsumenten. Ullhandlaren lemnar sin vara åt fabrikanten, och siall nu uppbära penningar derför; men han har förtroende till honom och säger: gif mig ert accept, och behåll dessa penningar, lägg ned dem i ytterligare produktion; På samma sätt fabrikanten med handlanden o. s. v: ända ned till skräddaren; allt har hittills gått väl; de hafva endast beböft ba förtroende för hvarandras vilja att betala; för hvarandras förmåga ha de hbaft en garanti i varan, hvars värde i följande hand ökas: Men nu lemnar äfven skräddaren på tid åt förbrukaren; och kallar också detta för kredit; det inses lätt, att då varan öfvergår till förbruknicg bortfaller den reelå grunden för krediten, och blott det personliga förtroendet återstår. Det är ej någon egentlig kredit, det är ett spel, en godtycklig handling af minutörer, till förfång för dem hvilka lemnat bonom förtroende: De båda slagen kredit äro närmast att förlikna med tvenne brukliga lånesätt, det ena, lån mot säkerhet af hypotek; ett lånesätt, som, derigenom att det endast i ovanliga fall slår fel; sjelft bevisar sin riktighet, och det andra, lån mot säkerhet af namn; och detta till och med i det bär fallet utan borgen; — ettlånesystem, på hvars beskaffenhet; såsom effär betraktad, ej många ord behöfva förspillas; Det lättsinne, med bvilket minutörerne inom alla brancher slumpa ut varor, och de misstag de begå vid bedömandet af folks solvens, och hvilka visa sin inverkan hela kedjan uppåt till skada för fabrikationen, har man länge insett behöfva stäfj.s. Såsom blifvit visadt af dem som förut yttrat sig i d:ita ämne, vore borttagandet af bysättningstvånget ett af de steg som böra tagas härtill. Genom tillämpning af detta tvång har man ju aldrig kunnat meddela gäldenären förmåga att betala; den är, såsom riktigt blifvit yttradt, endast en art af hämnd, som är ovärdig den anda af humanitet; som genomgår eller bör genomgå vår tids lagstiftning.

15 augusti 1867, sida 1

Thumbnail