— Väl icke af god vilja, ::: men dock icke med svek: — Afunden är dock första steget dertill ::: Jag råder eder som vän i vårt fädernerikes namn; tagen eder till vara Engelbrekt: Väl vill jag icke säga; att svensk man kan vara svekfull; men lidelsen kan förblinda; och kommen det ihåg; I förblifven alltid för många af desse herrar en tvångsherre, hvars välde de vilja först af allt afskudda sig: — HEdert tal är en broders tal; biskop; och I skolen mottaga hela mitt hjertas tack för den kärlek; I hafven visat mig så väl nu som tillförene; — men ett säger jag, och det är:::; mot den fiende, som handlar i löndom; eger jag inga vapen, och från den stund jag grep mig an med detta befrielseverk har den tanken vid alla tillfällen stått klar för mig; att jag handlat omedelbart under Guds ögon: Hafver jag något godt förmått uträtta; så har det varit hans verk; och när jag icke mera behöfver; så må jag nöjd lägga mina ögon tillsammans; månde det ock ske.genom dolda ränkers spel::: Men ingen vill jag misstänka :.: Hvarhelst jag faller; så månde om mig kunna sjungas hvad som ock står i den gamla sången: men herren såg från helig himmel. Hem i sin glädje hans själ att fara bjöd sannan Gud! En stunds tystnad inträdde efter dessa Engelbrekts ord: Men alla de innevarande grepos djupt af dem; Den fromma husfrun knäppte andäktigt tillsammans sina händer; och bisko