Dagens Nyheter – 14 augusti 1867, sida 2

— Gamle herr Christer Nilsson var dock icke der med eder; efter som du har sagt mig, och menar du dessutom, att desse herrar äro så alldeles att lita på; de hafvå så länge setat i ro på sina gårdar och låtit allt detta elände frodas utan att röra hvarken hand eller fot; ;.: nu vilja de vara med om allt; och slutet kunde bli; att:.z: — Säg ut, hustru; hvad menar du:::? — De kunde förena sig med kungen och hans vänner; och göra sig fria från dig; och sedan .,. sedan kunde de gamla tiderna återkomma och allt som blifvit gjordt vara som om det vore ogjordt. — Sådant kunde inträffa; och de finnas vil bland riksens herrar och män; som! äro mig gramse.:: men jag menar; att äfven de numera nogsamt fannit; hurusom ingen bondeman velat träda deras lagliga rättigheter för nära; och faran är för dem sjelfva lika stor som för allmogen: Gamle herr Christer var icke med i Upsala; men hans son; herr Carl; var der; äfvensom herr Carl Ormsson och herr Christers måg Bengt Jönsson samt dennes broder herr Nils. Att förena sig med konung Erik mot mig och Srverges allmoge .:: Engelbrekt gjorde ett uppehåll och for derunder med handen öfver pannan: . — Detvore — fortsatte han — att skilja konungen för alltid från Sverges rike och fråga kan vara; huru det sedan kunde komma att gå med dem sjelfva. — Men tänk på de planer; som smidas i löndom ; — Nej; nej; hustru :.: derpå vilja vi icke tänka. Sverges herrar och män kunna vara