Dagens Nyheter – 14 augusti 1867, sida 1

eInnan regeringen vidtog någon anordning rörande dessa fångar, bemödade hon sig att pröfva saken med det lugn och den besinning, som dess höga vigt kräfde. Hon hav visat långt ifrån sig hvarje hämndkänsla, som ett så på längden utdraget krig kunnat ingifva henne, och bemödat sig att endast lyssna till hvad hennes höga pligter mot det mexikanska folket bjödo. Hon har ej blotttagiti öfvervägande den rättvisa, hvarigenom lagarne kunde stärkas, utan äfven den förhandenvarande nödvändigheten att bringa de sednare till verkställighet. Hon har gått till råds med sig sjelf, huru långt hon kunde låta mildheten och ädelmodet råda, och har stadigt hållit för ögonen de gränser, som rättvisan och den tvingande nödvändigheten att betrygga freden och skydda berättigade intressen, äfvensom att bevara republikens rättigheter och framtida välfärd, ej tilläto henne att öfverskrida. aSedan Mexiko haft att genomgå alla lidanden af ett femtioårigt borgerligt krig, då landet omsider sett det slutadt och förskaffat aktning åt nationens lagar och författning, då det tyglat och kufvat vissaförderfvade klasser af medborgare, hvilka, för att se sina egna enskilda intressen till godo, uppoffrade alla andra och samhällets rättigheter på en tid då fred och lugn, i öfverensstämmelse med folkets vilja, och dem till trots som ville underkufva det, voro återställda, — i detta ögonblick inkallade de ovärdigaste qvarlefvorna af de besegrade klasserna utlänningen i landet, i hopp att genom honom kunna tillfredsställa sin roflystnad och sin hämndgirighet. De gingo till verket, stödjande sig på ärelystnaden och lägsintheten hos en främmande monark, och en utländsk intervention, oförsynt parad med förräderiet, höjde sitt hufvud inom republikens område. , Eekehertig Ferdinand Maximilian af Habsburg lånade sig till det förnämsta verktyget åt denna orättvisa och fiendtlighet, som i fem år tungt hemsökt republiken med alla slag af förbrytelser och betryck. Han kom för att underkufva ett folk, tillintetgöra dess lagar och författning, utan att ha några andra rättsgrunder att stödja sig på än några röster utan värde, då de blifvit aftvangna under trycket af utländska bajonetter. Han hitkom och utsatte sig frivilligt för det tyngsta ansvar i följd af ett handlingssätt som enstämmigt fördömes af alla länders lagar och för hvilket straff blifvit stadgadt i flera af republikens lagar, af hvilka den sednaste var denna lag af den 25 Januari 1862, som handlar om förbrytelser mot nationens oafhängighet och säkerhet, mot folkrätten, mot personliga rättigheter, samt det allmänna lugnet och den allmänna välfärden. De notoriskt kända handlingarne ur Maximilians bana omfatta större delen af de i denna lag anförda, med straff belagda fall. Han lånade sig ej blott till verktyg åt en utländsk interveatiön, utan han hitförde äfven andra utländningar, österrikare och belgier, undersåter af främmande makter som ej voro i krig med republiken, för att med dem för egen räkning mot oss föra ett flibustierkrig. Han försökte för alltid störta de politiska inrättningar och den regering nationen sjelf gifvit sig, påstående att denna regering blifvit helt enkelt afskaffad genom omröstningen af några af de främmande inkräktarrne besoldade och utvalda eller genom närvaron af hotelserna afen utländsk soldatesk skrämda personer. Med våld och utan någon laglig rättsgrund förfogade han öfver mexikanarnes lifrättigheter och intressen. Han utfärdade en förord, ning som innehöll barbariska föreskrifter om mördandet af de mexikanare som försvarade sitt fåderneslands sjelfständighet och institutioner, eller vägrade att angifva dem som stridde för desamma. Han var orsaken till otaliga blodiga afrättningar i enlighet med denna förordning, hvilken han först tillämpade mot framstående mexikanska patrioter, om hvilka kunde förutsättas att de ej ännu hade någon kännedom om dess utfärdande. Han befallde sina egna soldater, eller tillät åtminstone, under den falska titeln af ett nationens öfverhufvud, den främmande inkräktarens soldater att nedbränna eller förstöra hela städer på mexikanskt område, isynnerhet i gtaterna Michoacan, Sinaloa, Chihuahua och Nuovo Leon. Han befallde sina egna agenter, eller tillät utländingarnes agenter att mörda flera tusen mexikanare, hvilka försvaret af deras tädernesland tillräknades som ett brott, Och då den främmanda maktens härar drogo sig tillbaka och han såg hela republiken resa sig i vapen emot sig, samlade han omkring sig några af de mest skuldbelastade männerna från vårt borgerliga krig och använde alla våldets medel: rofferi, mord och brand, för att till det yttersta upprätthålla sin falska titel, den han ännu ej ville aflägga, tills han genom sakernas tvång, som var starkare än hans vilja, såg sig nödsakad att uppgifva den. Bland dem som bemödade gig att till det sista bistå honom och som utsatte sig för alla följderna af sitt förräderi figurera de så kallade generalerna Don Miguel Miramon och Don Tomas Mejia såsom de förnämsta. De hade i Queretaro blifvit beklädda med den framstående befattningen såsom kårbefälhafvare i Maximilians armåe. Redan för länge sedan hade dock dessa båda generaler utsatt sig för ett svårt ansvar derigenom att de i många år underhållit det borgerliga kriget utan att skygga tillbaka för de mest brottsliga handlingar, och ständigt varit ett hinder och en hotelse för lugnet och de republikanska institutionernas bestånd. Artikeln 28 i den anförda lagen stadgar, att det straff bon bestämmer skall kunna verkställas mot de skyldiga på blotta identifikationen af deras pergoner om de blifvit gripna flagrante delicto eller tagits i en strid. Då dessa båda omständigheter i förevarande fall sammanträffa, så skulle sakernas faktiska förhållande vara tillräckligt att Ze X oss rätt att förfara i enlighet med den nämnda lagparagrafen. Icke desto mindre har regeringen, då hon är sinnad att begagna sin utvidgade makt på det sätt att ett fullständigt rättfärdigande af förfarandet i detta hänseende kunde ernpås, beslutit, att det för andra fsll af denna lag föreskrifna rättegångssätt skall för denna gång inhiberas, så att vid domstolsförhandlingarne hvarje försvar, som de ankl.gade önskade förebringa, mätte få tillfälle att göra Big hördt och domen fällas såväl i öfverensstämmelse härmed gom med rättvisans kraf. För detta ändamål har medborgaren-presidenten beslutit, att Di eger att foga anstalt om öppnande af rättegång mot Ferdinand Maximilian af Habsburg