Dagens Nyheter – 13 augusti 1867, sida 3

vilja betala hvarje ord af min mun med guld; om det då läte sig göra: — Det är ock väl; du håller dig till qvinnorne ..: men tron icke hälften af allt hvad han säger eder! : — Hm! du säger något; Engelbrekt .:: ja; icke lärer den finnas, som kan skylla mig för att jag pratat bredvil mun; men visst är det, att en måste sjelf hafva varit med för att sätta full tro till; hvad vi bönder hafva uträttat med dig. — Se så, håll mun på dig; isbjörn — brummade Engelbrekt till hälften leende; — Nu skall du få annat att göra, än prata qvinnfolken fulla med sagor .:. Vi skola snart rida upp åt Stock holm, sköt derför väl om hästarne. Gubben gjorde sig genast färdig att gå ut; men såg med en viss oro på Engelbrekt, som om han velat spörja; om han sjelf skulle stanna bemma. Och Engelbrekt förstod honom; och tillade: — Glöm icke din egen gångare:.s vi två Jära ändå icke kunna skiljas åt!.:: Du ock, mor Märta — fortsatte han, vändande sig till denna och sin hustru — du ock skall få göra i dag. Den vördige herren; biskop Thomas gästar oss i qväll och dröjer väl här ett par dagar: Spara icke på en god bägate mjöd; kära hustru, och tag fram af ditt bästa öll — Mor Märta steg upp vid dessa husbondens ord, och Engelbrekt blef ensam med sin hustru: Han gick bort och satte sig invid henne, och bang panna var klar;och ett uttryck af inre tillfredsställelse hvilade öfver hela hans anlete. (Forts;)