Konungen bleknade af vrede vid denna unerrättelse och lemnade skyndsamt muren samt begaf sig upp på slottet: Han måste dock snart nog ändra uppförande och följa sina fogdars föredöme samt ingå på underhandling med Engelbrekt. Denna slutade så; att en vapenhvila skulle ega rum till den 8 september följande året, och att då fyra herrar från hvartdera af de tre rikena skulle sammanträda i Stockholm; för att utreda och afhjelpa alla de käromål och besvär, som den ene parten kunde hafva mot den andres Konungen utsåg sjelf de fyra svenske herrar; som skulle sitta i nämnden; nemligen biskop Sigge i Skara; biskop Magnus Tavast i Abo, Christer Nilsson (Wasa) och Hans Kröpelin. Tjugonio förnäme herrar gingo i borgen för konungen, och bland dem biskop Olof från Westerås, grefve Hans af Ewersten och grefve Witzlau: Denna förlikning ingicks den 15 november. I hög grad missnöjd med sin vistelse i Sverge; drog konungen omedelbart derpå till Danmark igen. Men två månader hade icke förflutit derefter; så blef Engelbrekt Engelbrektsson på ett rikemöte i Arboga utsedd till Sverges rikes höfvidsman; — Hvem är nu konung i Sverges rike? — sporde vid underrättelsen derom Jöns Bengtsson (Oxenstjerna) med ett spetsigt leende sin morfader Christer Nilsson: