Dagens Nyheter – 12 augusti 1867, sida 3

kd a p Ä, Hvaårjehanda Nyheter. Så handlar endast en förråädare. En dag då Lopez, numera ryktbar vorden genom sitt förräderi emot kejsar Max, kommenderade en kejserlig kavalleritrupp blef han plötsligen öfverraskad af en fiendtligt sinnad ströfkår. Han drog genast sin sabel och — tog till flykten: Hans trupp följde honom. Det var endast vid dylika tillfällen Lopez tyckte om att befinna sig i spetsen för sitt folk; Men det töfvade icke länge förrän hans häst träffades af en kula och föll omkull. Lopez skulle ha råkat i fiendens våld, så vida icke en af hans följeslagare med fara för sitt lif stannat och ropat till honom att han skulle hoppa upp bakom honom på hästen: Lopez följde uppmaningen; och den hastiga ridten fortsattes ett litet stycke; Men den uttröttade springaren visade sig snart oförmögen att bära två tunga kroppar. Lopez insåg den hotande faran; hans kallblodighet öfvergaf honom icke; han drog upp en pistol; sköt sin räddare genom hufvudet, kastade liket från hästen och undgick sålunda att falla i förföljarnes händer. En sannfärdig man, Nära till Marseille finnes en liten köping vid namn Mazarques; hvars invånare anses för något litet enfaldige. Hvar gång någon af dem går till staden, får han vanligtvis gräsliga historier till lifs; hvilka han sedan förkunnar för sina medborgare såsom obestridliga fakta: En af dessa hedersmän; som ofta blifvit mystifierad af stadens skälmar; fick en dag i sitt hufvud, att han skulle taga igen sin skada genom att för Mazarquesboarne berätta ena historia af egen uppfinning. Efter att ha noga begrundat saken, gick han en dag vid middagstiden ut och berättade för alla; han träffade på gatan, att en af bans vänner skrifvit till honom ett angeläget bref; och bedt att han genast skulle gifva sig af till Marseille. Straxt före solnedgången; då byns folk utanför sina portar andas aftonens svalka, ser man vår man komma tillbaka. Han flåsar, ögonen tindra; en hög rodnad betäcker hans ansigte;s Hvad nytt från staden? frågar den förste; som möter honom. — Den största händelse; som inträffat sedan pesten var här, svarar han alldeles andtruten;: — Kan man få höra hvad det är? — Storturkens son har kommit till staden med sina fruntimmer, sina slafvar af båda könen och mer än tusen kameler, lastade med diamanter; de ha slagit sig ned vid hamnen och man får gå in i tälten och se dem för två sous personen: — Han går vidare, man gör honom samma fråga och han ger samma svar, med några försköningar, som hans inbillningskraft ingifver honom; Samma sak upprepas hela vägen; och ju längre han går, dess mera upphetsas hans hufvud vid tanken på den stora nyhet; hvars förkunnare han är. Den har redan hunnit till andra ändan af köpingen innan han hinner dit sjelf; och han möter den ena köpingsbon efter den andra, som skyndar åt Marseille till; utan att vilja höra honom. Han förvånas öfver denna brist på nyfikenhet; och ställer utanför sitt eget hus i sin ordning en fråga till en gammal krokryckig gumma: — Hvart de gå? säger hon med en suck. — Jag ville bara att mina gamla ben bure mig, så skulle jag nog gå med: de skola gå och se på Storturkens son, som kommit till staden m; m; m; m; — hvarvid hon för honom uppdukar hans egen historia; med alla de utläggningar, alla de prydnader, som ryktets hundra munnar tillagt: — Skulle jag ha talat sanning? tänkte sagesmannen, plötsligt mystifierad af sig sjelf; Och utan att betänka sig, styr han också sin kosa till staden; öfvertygad att han skall få se Storturkens son i all hans glans: Definitioner. Artist. Guds sändebud: Beställsamhet. Trätors moder, sysslolöshetens