Dagens Nyheter – 12 augusti 1867, sida 2

brända ller; om de genom sitt läge och sin fasthet voro nödvändiga för landets försvar; öfverlemnade åt infödde; svenske män: I Arboga hemförlofvade Engelbrekt hären; det var i slutet af september: Den skall till slut hafva uppgått till 100,000 man; och sådan krigstukt hölls i denna här — säges det — att ingen bonde förlorade så mycket som till en hönas värde. Innan man åtskiljdes hölls råd hos Engelbrekt; och mången var af den mening att hären borde hållas tillsammans tills man fick någon visshet om konungens ankomst. Men å en annan sida var det förenadt med mycken tunga att hålla hären tillsammans, medan deremot faran af någon tidsutdrägt för att åter få den samlad vid konungens ankomst icke var synnerligen stor; och framför allt kunde. man fullkomligt lita på Hans Kröpelin och det med honom ingångna stilleståndet: Men det var en glädje utan like; när bönderna skildes åt, och ingen fanns bland de många tusende; som icke med rörelse nämnde Engelbrekts namn och var beredd att för honom våga lif och blod; — för honom, som återskänkt lugn, lag och frid åt Sverges land. I avarje stuga, stor som liten; talades endast om Engelbrekt och om hvad han utfört under sitt tåg genom riket; och nämndes någon af rådsherrarne dervid; så var det blott för att så mycket mer framhålla storheten hos frihetshjelten eden litsle manc. Herrarne å sin sida hade, medan Engelbrekt rensade de södra delarne af riket; haft ett sammanträde i Stockholm: Det var för att underrätta så väl norrmännen, som grannarne söder om Östersjön — Tyska ordenshögmästaren och