Dagens Nyheter – 12 augusti 1867, sida 1

— Mod, mod, min son! — sade han — din pröfning är dock en ringa ting mot hvad hennes varit; den fromma fruns deruppe; icke heller kan den mätas med din faders ;.: — I sägen det; fosterfader; och den allsmäktige Guden vare dem nådig! Mycket talades sedan om hvad som tilldragit sig på slottet; och Herrman omtalade allt, huru det tillgått: — Alltså vet du — sade slutligen Engelbrekt — hvad jag nu eger rättighet att yppa för dig; men din fader har ock gifvit mig ett minne att lemna dig: — Han framtog en kedja med vidhängande ring, som blixtrade i mörkret der de stodo; Herrman fattade med vördnad den dyrbara klenoden: — Bär den — fortfor Engelbrekt högtidligt bär den till din faders minne! Var ädel och stark; som han :;:. men blifve du lyckligare än han! — — Och nu — tillade han — nu måste vi rida ut och gripa svärdet igen; Herrman! Annu återslår oss något att göra; innan vi få draga hem igen! — — Vistandet vid Oppensten blef icke långvarigt: Fru Richissas lik fördes redan följande förmiddag till Åsarps kyrka; och både grefve Hans och Engelbrekt samt Herrman och de förnämsta höfdingarne i hären följde liket i högtidlig procession. Men Oppenstens slott måste rifvas; och grefve Hans; som icke kundå vederlägga Engelbrekts anförda skäl för denna åtgärd; var villig att söka sig skadestånd hos konungen: En öfverläggning hölls derpå; oc grefve Hans med sitt