ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOK. ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. Jf.) IX. Hvem var konungen? Herrmans första tanke var att träffa sin fader. Men : denne stod ingenstädes att finne; och Mårten Gråbo; som förundrad mötte Herrman och greps af djup sorg vid underrättelsen om fru Richiseas död; hade endast att förmäla; det han sett den reslige munken med skyndsamma steg utkomma från bönkapellet och der mött hans lilla dotter Gertrud; hvilken burit en krans af blommor. Munken hade talat till flickan och sport henne, hvem som skulle hafva kransen; hvarpå han kysst denna och klappat flickan på hufvudet samt bedt henne skynda: Derefter hade han lemnat slottet. Herrman begaf sig in i bönkapellet; och fogden skyndade att ordna om vaxljus och hvad som för öfrigt dödsfallet kräfde: Men just som ban var sysselsatt härmed hördes hornstötar framför vindbron; och grefve Hans och Engelbrekt redo in på slottet. Båda grepos af underrättelsen om fru Richissas död: Grefven skyndade upp i likrummet, men Engelbrekt gick in i bönkapellet; der fogden sagt, att Herrman befann sig: Det var skumt derinne, men Engelbrekt uttalade fostersonens namn, och denne låg snart sluten intill hans bjerta;