Dagens Nyheter – 10 augusti 1867, sida 3

MRS TVN SAARINEN — Fråga mig om intet; son — tillade han derpå; — Engelbrekt skall säga dig allt. Bed, bed vid din moders stoft — jag vill låta tända vaxljusen kring den döda. Dermed störtade den gamle ut; och Herrman sjönk åter på knä invid sin moder. Han bad länge och varmt. När han upplyftade sitt hufvud; var det redan natt, och månan seglade fram öfver den stjernströdda himlen och belyste den döda; som ännu i döden log mot sin son; På hennes hufvud hvilade en krans af friska blommor. . Det var Gertrud, som sakta inträdt i rummet; och utan att ana hvad som verkligen vållade den dödsstillhet, som rådde, smugit sig intill den döda och lagt kransen på hennes hufvud; men seende den unge mannen försjunken i bön vid hennes sida lika sakta åter försvunnit: Herrman såg blommorna och kysste ännu en gång den kalla pannan: Det förekom honom, som om kransen blifvit ditlagd för hans skuld; för att rikta hans blick från det förgängliga till lifvet igen; hvars sinnebilder de friska blommorna voro: Sakta lemnade han derefter rummet; och i detsamma hördes svaga trumhvirflar från fjerran bebåda Engelbrekts ankomst. (Forts.) —Lo—L ee