Dagens Nyheter – 10 augusti 1867, sida 2

moders bödel och att våga se de kära dragen med brustna ögon blicka ut genom murens remnor, förebrående; anklaägande ;:: Den gamle mannens ord tycktes göra ett djupt intryck på Herrman: Han kom ofrivilligt att tänka på sin ungdoms längtan och trånad efter en fader och en moder; och utan att han kunde lägga band på tankarnas flöde eller ens trodde på verkligheten af de bilder, som fogdens ord läto hägra i hans hjertas innersta; uppställde han dock för sig den frågan: om du här funne; hvad du så länge och så ifrigt sökt, hvad skulle du göra? — Icke månde jag tala öfverord — sade han till hälften vemodigt — men det älskar jag tro, att min fader eller min moder; om han eller hon befunne sig här i själatåget; icke skulle anklega mig för en handling; som dock ålades mig af en makt; högre än både de och jag. Dock må jag — tillade han efter ett ögonblick — dock må jag tala med fru Richissa; torde hända att hennes krafter tillåta henne draga härifrån :.: och det skall nog Engelbrekt helst se. De båda männen hörde med ett sorgbundet leende den unge mannens tal, och ännu, när ban lemnat dem; och de hörde hans steg aflägsna sig genom gången utanför rummet; der de befunno sig; sågo de efter honom, som om han ännu stått framför dem; Men Herrman gick genom loftsvalen fram emot dess slut; och der öppnade han en dörr; för att finna någon af den qvinliga tjenstepersonalen som kunde föra honom till fru Richissa: Rummet var dock tomt; Ur ett inre rum hörde han deremot röster tala; och han fort