Dagens Nyheter – 10 augusti 1867, sida 2

MM MMMM satte derför sin gång till den inre dörren; hvilken han öppnade: Äfven detta rum var tomt, men dörren stod öppen till ännu ett rum innanför detta; och der hörde han nu tydligt e blott de samtalande utan äfven något; som kom honom att stanna och föra handen mot hjertat. — Det är din son; Richissa — sade en manlig stämma; — Engelbrekt har fostrat honom till en man; som kan glädja en moders hjerta, men som ock;.: måste hafva satt en törnekrona på din kärlek ::: O, Richissa, Richissa; du milda Guds engel; som lidit så mycket; så outsägligt; o:.: 0 att jag kunde länka tiden tillbaka i sina spår :.: oj; att detta hjerta egt en ringa del blott af ditt hjertas rikedom — af tålamod; af kraft att böja sig under det oundvikliga! — Tala icke så stränga ord; Johan — hördes en mild stämma halfhviska — och tillräkna icke dig hvad som vållats af oblida makter: .; Se, jag dör nöjd! Guds moder har hört min varmaste bön att stå ren inför dig; innan jag skulle vandra hädan. Och vid lifvets gräns; i dödens port:.z: der bli lifvets färger helt andra: Ol haf tack, du heliga Guds moder oth se icke vred på mig; om jag fordrat för mycket. ;. om jag ännu i denna stund med bönhörelsens rikedom i mitt bjerta känner en längtan ännu. :: en längtan att trycka min son i mina armar; att välsignande se honom, innan ögat brister i min sista stund! Herrman stod som en bildstod; Han vågade knappt andas. Han visste icke; om han verkligen hörde; hvad han hörde; eller om icke allt var en dröm; en lek af hans uppjagade inbill.