ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOK, ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. Af.) — Det hafva vi denna dag — genmälte Mårten Gråbo — Engelbrekt kommer antågande mot slottet, säkert är han här före midnatt; om icke: :z: — Om icke:;:? — Grefve Hans har ridit honom till mötes; och det är mitt hopp; att han förmår afvända den fara, som hotar Oppensten. .: — Oppenstens slott kan dock lätt blifva en bondepioa, liksom de andra nästena; hvilka ligga så här inuti landet; och den milde grefve Hans skall icke alltid vara slottsherre; Derför synes det mig; som om grefven företagit den ridten förgäfves:; — I menen då; att Oppenstens slott skall jemnas med jorden, liksom det gått med slotten i Småland. :.? — Det menar jag! — Grefven har dock alltid varit Engelbrekts vän, och till och med fått med sin frihet böta för denha vänskap ::.! -— Men ett står högre än männers vänskap; fogde .:; det är vårt fädernerike; och han som är Engolbrekts vän, måste vara Sverges vän; och då skall han icke fälla en tår på Oppenstens grusade murar: — Och om det är; som I sägen, om Engelbrekts dom är densamma som eder; och Oppenstenas slott lemnas i Engelbrekts händer af min