man erfor följande: Kapten R. lemnade kl. unge fär 11 Pohlsro och begaf sig ensam tvärsöfve slätten? i riktning mot Tjärhofvet, derifrån ha ämnade sig öfver till Södra varfvet, der hans fai tyg ligger under reparation och der han jemväl ä boende. Under vägen stannade han vid det s. sockerståndet, der han förtärde en flaska sodavat ten. I dess närhet uppehöll sig en hop folk a bägge könen, som roade sig med att dansa igrör gräset, och just som kapten Rabardy från platse aflägsnade sig, kom en karl raglande emot honon fattade honom i kläderna framtill och ryckte a honom hans fickur. Kapten R. tilldelade då kar len ett slag med sin käpp och då denne nu bör jade ropa på hjelp, rusade en annan karl fram oc tilldelade R. ett hugg med knif eller annät skärp instrument å högra sidan af hufvudet, hvarefter et allmänt anfall emot R. begynte, derunder Hän ble illa slagen. Han försvarade sig dock så länge son möjligt och då han slutligen måste ropa på bjelp kom en polispatrull tillstädes och våldsverkärn togo till flykten. Kapten R. vände åter till ;Pohlsro der han blef rentvättad från blöd, öcH for sedar till staden för att af fältskär förbindas! Dagen derpå kom man åtminstone en del af våldg verkarne på spåren och efter hållen förberedande undersökning anmäldes saken i förrgår till behandling i poliskammaren. Såsom i målet tilltalade instämdes drängen Hansson, tillfälligtvis anställd hos sodavattenstillverkaren Lilja vid Nedra Tivoli, samt brädgårdsarbetarne Israelsson och Olsson, boende i huset n:o 5 Breda Gränden å Djurgården. Aj dessa erkände Hansson, att han vore den som först gått emot och fattat i kapten R., men förnekade enständigt att hafva ryckt till sig dennes klocka. H. var vid tillfället så rusig att han hade litet eller intet reda på hvad han gjorde. Då hån erhöll slaget af främlingen, ropade han på bjelp och kamraterna rusade nu fram emot denne, men på hvad sätt de våldförde sig å honom, påstod Hansson sig icke minnas, emedan han under tiden låg i gräset och sökte efter sin mössa. Israelsson medgaf, att han varit med i hopen och att han knuffat till den främmande personen, som slagit H., men något vidare våld hade han icke utöfvat. Olsson deremot ville till och med förneka att hafva varit med vid tillfället, ehuru H. och I. påstodo sådant. För åstadkommandet om möjligt af vidare bevisning är polisransakningen angående detta uppträde uppskjuten till i dag; och emellertid blefvo Hansson och Israelsson, hvilkas utseende ingalunda vittnade om någon elakhet, men som nu kanske få dyrt plikta för hvad de ånder rusets inflytelse brutit, inmanade i allmänt häkte. Olsson är deremot ännu på fri fot, men skall vid hemtnings påföljd inställa sig då målet härnäst förekommer. (D.-B.) Rådhusrättenr. Faran af att bryta andras bref. Pigan Johanna Johansdotter aömdes i går i rådhusrättens 4:de afdelning, för det hon brutit ett bref som en hennes kamrat anförtrott henne, samt derur tagit och förskingrat penningar, till ett belopp af 7 rdr I0 öre, att hållas till straffarbete i 3 månader. Som Johansdotter dessutom i en skobod, belägen i Af 62 Hornsgatan, stulit ett par doffelkängor, hvilka hon pantsatt hos pantlånaren Uhlander för 1 rdr 50 öre, så dömdes hon att för detta sednare brott böta 15 rår eller, i brist af tillgång dertill, hållas till ytterligare 4 dygns straffarbete. Uhblander förständigades och åtog sig att utan ersättning till. den bestulna skoförsäljerskan återlemna det stulna godset. Våld mot pollskonstapel. I går fortsattes vid samma afdelning ransakning med häktade förre korkfabrikören, eller som hans allmänna benämning på sednare tider varit cklockskojarene Hjalmar Ekenberg, anklagad för våld mot poliskonstaa m. m. En kamrat till Ekenberg, vid namn asselblad, hvilken varit med vid tillfället och särdeles verksamt deltagit vid öfvervåldets begående, var deremot ej tillstädes. Två vittnen hördes denna dag (E. hade nekat som vanligt) och upplystes af deras vittnesmål att E. och hans kamrat lördagen den 27 april kl. 11 på aftonen, å Beridarebansgatan, fört oljud samt, då patrullerande konstapeln Lilja sökt återföra orostiftarne till ordning, oqvädat, sparkat och ikullslagit honom. Som Hasselblad vid våldets begående varit den verksammaste, hade könstapeln sökt tåga denne gistovämnde med sig till vaktkontoret, hvilket dock först med tillbjelp af en civil person lyckades. Under vägen hade Ekenberg sökt taga Hasselblad från konstapeln, hvarvid handgemäng uppstått. Som fkenberg fortfarande nekade, så uppsköts målet på 8 dagar för vidare bevisnings förebringande. E. återfördes i häkte. En som lånar en tulubb för att ej bohöfva frysa midsemmartiden, Härefter höils ransakning med på fri fot varande arbetskarlarne Carl August Carlsson och Gustaf Axel Jansson, anklagade för stöld af en tulubb eller pels från förre inspektoren Nils Grundelius. Stölden hade begåtts vid midsommartiden. Carlsson, hörd öfver angifvelsen, medgaf visserligen att han medtagit tulubben, dock endast för att låna densamma. På dömarens fråga huru han ville förklara detta lån, enär kölden ej borde varit särdeles stark vid den tiden låneto begicks, svarade den anklagade just ingenting. Jansson å sin sida påstod att det enda han varit med om, var att han sitt när han togen. Domaren. Ja det är verkligen märkvärdigt att behöfva begagna tulubb vid midsommartiden. Tycker inte Carlsson det sjelf? Carlsson. Åhnej! För resten tänkte jag just bära igen den, men då passade de på och tog mej några minuter förut. Domaren. Jaha, det är mycket troligt. Vi skola nu emellertid uppskjuta mälet, för att få arbetskarlen Lindblom hörd; efter det är han som till polisen anmält förhållandet. (Ea röst från läktaren.) Förlåt, jag står här jag. Jo, si det var så... Domaren. Kom ner, om det är Lindblom? Lindblom. Jaha, han hängde i sopkontoret, och... Domaren. Kom ner, säger jag er. Inte får ni stå der uppe och vittna. Lindblom beslutar sig ändtligen för att stiga utför trappan, och berättar mycket omständligt efter aflagd ed, att han bodde i Bergstrahlska buset; att han blifvit flat öfver att få se en rock i sitt kontor; att han frågat hvem som rådde omen; att Carlsson sagt att det var bans m. m. HSlutligen tillade det vältaliga vittnet att han, som anade ugelor i mossen. skvndat sir att tillkalla nAoliga foo Sf SS NM NN VY