Dagens Nyheter – 9 augusti 1867, sida 2

ögat, och log så full af lif; så rik och kärleks varm: Hon sträckte ut sina händer och omfattade det nedlutade hufvudet och böjde det sagta upp, så att hon kunde se in i dessa ögon, hvilkas strålar dittills under de många åren följt henne som den straffande hämnarens ljungeldsblick; men hvilka nu i sin fuktiga glans lyste hennes hjerta in i tempelfriden igen undan stormen. Grefve Hans kunde icke återhålla en tår; men han gick med detsamma ut ur rummet. Han var djupt rörd; kanske var skådespelet framför honom sådant att det länkade hans tankar in på förhållanden; hvilka kunde uppstå och röra honom sjelf mycket närmare än dessa. Med nedböjdt hufvud mnalkades han sitt rum, och när han satte sig på fönsterbänken; hviskade han sagta sin dotters namn: Plötsligt afbröts han af gamle Melcher Gjordsson; som störtade in; åtföljd af en sven. — Engelbrekt kommer tågande mot Oppensten, grefvel — utropade fogden. — Engelbrekt? — sporde grefven; knappt i stånd att fatta betydelsen af den underrättelse, Melcher meddelat: — Engelbrekt sjelf — vpprepade denne — svennen här har talat med honom . : : Grefven kastade sin blick på svennen och vinkade åt honom att tala. — Engelbrekt höll i trakten af Semb — berättade svennen — och då jag kom ridande; fördes jag till honom, och han sporde mig an; hvarifrån jag var; och hvart jag ämnade mig; Jag sade honom det; och då bad han mig skynda hit till slottet och säga; att han snart skulle