Dagens Nyheter – 9 augusti 1867, sida 1

— Nå väl; då minnens I ock den mannen; som tog hans dotter till äkta ::: — Johan s ss Johan : :: Munken kastade af sig sin kåpa och visade sin kämpalika gestalt i ex drägt; som synnerligt bidrog alt förhöja hans lemmars harmoniska bildning: En kort lifrock af mörkt kläde med uppskurna ärmar; ett bredt bälte omkring lifvet och benkläderna instuckna i höga stöflar af mörkbrunt läder; — sådan var hans drägt: Det fattades blott svärdet; så var han en fullkomlig herreman: Grefven såg på honom med en blick som uttryckte den högsta förvåning, för att icke säga bestörtning, Han sträckte fram båda händerna och gick emot honom; som om han velat vidröra honom och derigenom öfvertyga sig; att kvad han såg icke var en drömbild: — Nej, nej — sade mannen — eder hand skall icke röra den, vid hvilken frändeblod klibbar! Dock gläder det mitt hjerta; att I hafven ett minne för mig: — Skulle jag då kunna glömma dig, Johan : : : utbrast grefven och fattade med rörelse den motsträfviga handen — glömma det löfte jag gaf dig, rär du räddade min vilde frändes lif: Gud vare hans själ nådig, men gom en riddersman handlade icke Rafa von Barnekow. — Ringa tyckes dock den tjensten vara för min hust:us fader, eftersom just i den tiden han kunde umgås med tanken att röfva ifrån mig mint lifs glädje .:: Men frid öfver de döde; grefve... vi skola kanske snart mötas deruppe inför. den rättfärdige domaren!... Nu är jag kommen att söka min hustru .:: Hon är här på slottet; hon har dragit eder till mötes; fast sjuk