Dagens Nyheter – 8 augusti 1867, sida 3

VIIL På Oppersten. På Oppenstens slott satt Mårten Gråbo som fogde. Det var sent om qvällen den 14 september. Grefve Hans var kommen; och mycket hade med anledning deraf varit att beställa under dagens lopp: Nu satt han i ett af de aflägsnaste rummen; med hufvudet lutadt mot hander; tänkands på allt hvad som under den senaste tiden timat, undrande öfver dessa bönder, om hvilka han hört så märkvärdiga.saker berättas; men beundrande dem tilliks; Ty han var såsom de flesta af de män, hvilka tjenade grefven af Ewersten; i intet afseende lik sina landsmän; de öfriga slottsfogdarne: Han väcktes ur sina tankar af en 12 års flicka; som inträdde. Hon höll i handen en nyss utslagen blomma; som hon betraktade med barnslig förtjusning; fast ett misskänneligt drag af vemod stod att läsa i hennes anlete: — Du ser sorgsen ut, Getrud; min dotter — sade fogden och såg upp — huru befinner sig den ädla frun? — Hon är svag och mycket sjuk; och aldrig ett ord säger hon, fast jag ser huru kon sörjer: Och det gör mig så ondt; jag ville så gerna kunna: tala ett tröstens ord till hennet — Tala hvad hjertat säger dig; dotter, och fru Richissa skall blifva nöjd med dig: Hon må väl sörja; den gamla frun, jag känner icke mycket af hennes historia; men det lilla jag vet, är tillräckligt för en menniska att bära. Har hon någon serskild önskan; som. står i vår makt att uppfylla; så vill jag göra allt hvad jag